När Storbritannien lät vilande bank-tillgångar bli kapital byggde man inte en bidragsutdelare.

En stor del av pengarna blev investeringskapital genom bland andra Better Society Capital.

Visste du att 1,3 miljarder pund från vilande bankkonton i Storbritannien har förts över till en särskild fond, och investerats för samhällsnytta? Varför gör vi inte likadant i Sverige?

När Storbritannien lät vilande banktillgångar bli kapital byggde man inte en bidragsutdelare. En stor del av pengarna blev investeringskapital genom bland andra Better Society Capital.

Så här fungerar det. Banker och försäkringsbolag gör först omfattande försök att spåra ägarna till de pengar som finns på bankkonton som ingen rört på länge. Om det inte går att få tag på ägaren förs tillgången över till Reclaim Fund Ltd, en FCA-reglerad fond som ägs av brittiska finansdepartementet. Fonden reserverar tillräckligt med pengar för att varje ägare ska kunna kräva tillbaka sina pengar. Rätten att kräva tillbaka upphör aldrig, och fonden håller en reserv beräknad mot förväntade anspråk. Resten går vidare till fyra mottagare: Better Society Capital, Access, Fair4All Finance och Youth Futures Foundation.

Better Society Capital startade med 400 miljoner pund från vilande konton och 200 miljoner från fyra storbanker. Kapitalet går ut genom fondförvaltare, sociala banker och andra mellanled, eftersom uppgiften aldrig var att själva VARA marknaden utan att få marknaden för den här typen av investeringar att växa.

Det verkar fungera. BSC har själva committat 1,04 miljarder pund, och vid sidan av dem har andra investerare committat 3,9 miljarder. Nästan fyra pund vid sidan av varje eget.

Och avkastningen? Låg, och låg med avsikt. Målet är 1 procent netto efter kostnader i snitt över fem år, så lågt satt just för att pengarna ska kunna ligga kvar länge i marknader som håller på att byggas. Det målet nåddes för första gången 2025, tretton år efter starten. Under året gav portföljen 4,8 procent och bolaget gick med 16 miljoner pund i vinst.

Tretton år är inte ett misslyckande. Det är vad marknadsbyggande kostar i tid, och det är precis därför vilande tillgångar passar. Det här är kapital utan kortsiktiga avkastningskrav. Kapital som kan vänta.

Invändningar finns och de ska man ta på allvar. Pengarna är kontohavarnas, inte samhällets. Att spåra ägare är ett verkligt arbete som kostar tid och pengar. Bankerna har legitima synpunkter på att flytta medel de i dag redovisar på egen balansräkning.

I Sverige ligger motsvarande tillgångar kvar hos bankerna, och vi vet inte ens hur mycket det handlar om. Det finns ingen verifierad uppskattning, och jag har inte hittat någon svensk utredning eller motion i frågan.

Så frågan jag ställer mig är: är det rimligt att de här pengarna arbetar åt bankerna i Sverige, när samma pengar i Storbritannien arbetar åt samhället, utan att en enda potentiell ägare förlorat sin rätt till dem?

Låt oss börja med att räkna hur mycket pengar som finns på vilande konton i Sverige.