EFFEKTMÄTNING
Outputs är inte outcomes
Tjugotusen användare av en digital hälsotjänst är en förutsättning för impact.
Det är inte impact.
Impactrapporter räknar ofta det som är lättast att räkna: användare, deltagare, genomförda insatser. Det är outputs. De visar att något har hänt, inte att något har blivit bättre för någon.
Outcomes är förändringen: färre som insjuknar, fler som får arbete, färre som blir kvar i ett utanförskap. Impact Frontiers, som förvaltar det vedertagna ramverket med fem dimensioner av impact, definierar ett outcome som den nivå av välmående en person eller grupp faktiskt upplever. Det är svårare att mäta, tar längre tid och kräver en jämförelse med vad som hade hänt ändå.
Och en fråga till ställs sällan: vem nås?
Vård- och omsorgsanalys visade 2022 att digitala vårdbesök främst används av barn, yngre vuxna, storstadsbor och personer utan kronisk sjukdom, och mer av högutbildade och höginkomsttagare, även när man tar hänsyn till ålder och sjukdom. Fysiska besök används mer av äldre, kroniskt sjuka och personer med sämre socioekonomiska förhållanden. Tjugotusen användare kan alltså till stor del vara personer som redan hade fullgoda alternativ.
Samma mönster finns i offentliga satsningar. Socialstyrelsen konstaterade i maj 2026 att En väg in, regionernas gemensamma ingång för barn och unga med psykisk ohälsa, har gjort det lättare att söka vård. Men den har inte nått barn och unga i utsatta områden i samma utsträckning, trots att riskfaktorerna är högre där, och skillnaden har ökat över tid. En tjänst som fungerar bra i genomsnitt kan vidga de klyftor den var tänkt att minska.
Att lösa ett problem för någon som redan har fullgoda alternativ är inte impact, hur bra lösningen än är. ”Underserved” finns som målgrupp i ICMA:s Social Bond Principles. Det är ändå det urvalskriterium som nästan ingen tillämpar på riktigt.
Tre frågor räcker för att pröva en impactrapport: Vilken förändring? Jämfört med vad? För vem?
Källor